Hur kan det vara så…

… sablans jobbigt ibland? Och varför ska strulet liksom komna i flock?

M tvärar. Jobbet strular. Ma är dålig.

Och så ändrar snickaren plan och ska visst byta taket i år. Och en transport från Belgien visade sig vara fel. Godset skulle hämtas i Frankrike, inte i Belgien, vilket inte jag förstått. Och det är fel på golvbrunnen i duschen, kameran är fortsatt trasig och jag känner mig då alldeles värdelös.

Tur det brukar gå över. Bra att veta att det mesta man oroar sig för idag fullständigt saknar betydelse om en vecka, en månad eller ett år.

Tur det är ljuvligt väder. Tur det är fredag i morgon. Och tur att jag nästan jobbat full vecka redan. Eller tur och tur…?

Annonser

Passion

Eftermiddagen tillbringade jag i stort sällskap på bra hotell i Malmös utkant. Stort, välordnat och inspirerande. Mycket handlade om mat. Men även annat. Vi bor i en spännande region.

Fascinerande designer som jobbar hållbart med cykelslangsdesign (kläder och accessoarer av cykelslang), entreprenörer mitt ute i skogen och passionerade grundaren av bl a en av Byens mest kända restauranger. Mingel och mat. Prat.

Om det känns som att du står och stampar gör du förmodligen just det. Just det.

Jag tog mig fram och tillbaka med kollektivtrafik. När den funkar är den toppen!

Plats 94

Tåget från Göteborg. Jag hade betalat för en platsreservation. Alla runt mig hjälpte till att försöka lokalisera min plats, men någon plats 94 stod inte att finna. Jag satte mig på en annan. Sen fick jag packa ihop och flytta först en gång och sen en gång till. Jag packade inte upp när jag flyttat efter Båstad. Det kändes onödigt. Inga eluttag funkade heller så det var en fasligt tur att jag hade extra power. Tur också att allt gick i tid.

Det är trevligt att åka tåg.

Längtar hem till mitt. Det blev mycket nu. Jag ska ta ännu en del av min efterträdares uppgifter. Undrar hur jag ska få ihop det. Jag måste nog byta titel, haha.

Vad vill jag då? Ha paus.

Bra start

4.15 väcktes jag av mobiltelefonen. Jag var helt borta. Märkligt, för vanligen vaknar jag med lätthet en halv timme senare.

Upp och ut. Ska man sitta hela dagen duger det inte att man inte rört på sig!

Strax innan jag skulle gå fick jag ett infall att putsa skorna. Det kom ingenting ur flaskan. Hur jag än klämde. Så otåligheten slog till och jag pillade av munstycket och plötsligt var det svart skofärg överallt. Tre minuter. Sablar, vad brått jag fick. Mattan fick en dusch och fick ligga kvar i duschen. I en hast tvättade jag bort det värsta, men upptäckte när jag kom till bussen, att naglarna var svartkantade.

Flyt med förbindelserna – allt försenat så jag hann ändå. 10.45 var jag installerad på kontoret. Det känns riktigt bra att jag åkt kollektivt hela vägen, med tanke på dagens nyhetsrapportering. Otäckt! Jag fattar inte att så många kloka och smarta människor verkar helt oberörda och inte ens funderar på att ta annat än bilen när de ska någonstans. Sen finns det andra. Grannen kör till gymmet! Kör till affären. Kör till jobbet i byn. Jag fattar inte.

Och vet ni, vädret här är sämre än prognosen. Inte ens jag går ut.

Vakna till ljud

Regn. Hällregn. Ösregn så att det smattrade. Jag gick en kort morgonrunda ändå. Sen till gymmet för att få lite puls. Ovant att träna där på morgonen.

Tvätthögen fick sig en omgång och de ensamma sockarna reducerades med tre. Solen tittade fram.

M kom upp, vrång. Våfflor till frukost (lunch) gjorde det bättre. Jag for till Ma en sväng medan han gjorde läxorna. Vimsigt.

Det är jobbigt att se hur hon kämpar på. Det är så mycket som är så förtvivlat svårt.

När jag kom hem hem igen sa M att han ville fika, så jag knallade ner och köpte bullar. Sen – hör och häpna – hojtade han på mig och frågade om vi inte kunde köpa några coola tröjor. Och ett par byxor. Medan vi fikade frågade han om vi inte kunde åka och shoppa. 15.30 en söndag?

Jovisst, säger jag. Nova har nog öppet till 18.

16 körde vi till Nova. T-shirtköpet blev två t-shirts, en huvtröja, två par jeans, 10 par strumpor och en snygg vinterjacka, samt ett par jättesnygga kängor.

Stort hål i plånboken. Pratsam och trevlig på vägen hem. Nöjd kille. Glad mamma. Nu sitter vi fot mot fot. Jag glor i telefonen och han gör läxor. Vi småpratar. Såhär borde det alltid vara.

Klassträff

För 50 år sedan öppnade skolan jag gick på i högstadiet. Idag var jag där för att träffa mina gamla klasskompisar. 2 h mingel och sedan följde ett gäng med hem till mig. Kl 14 träffades vi. Nu är klockan snart 23 och de sista har just lämnat. Det blev bra, det här. Det får vi allt göra om.

Segt

Gårdagskvällen tillbringade M och jag på Stadion. Di blåe mötte ett turkiskt lag (Uefa-match). Bra match! Vi var inte hemma förrän 23.30 och då var det svårt att somna. Således en mycket trött dag idag.

Det fortsätter att regna fastän prognosen säger uppehåll. Inget målat blir det. Snickaren som ska byta taket har fått förseningar och kommer inte att hinna vårt tak i år. Jag får tänka om.

Ta-daa, idag kom min almanacka.