Tätt på given

Konsert i Byen igår. 8 pers i vårt gäng for i god tid över bron, åt god mat och pratade och mötte senare upp ett fyramannagäng i parken vid 16.30. 18.30 gick första bandet på, 23.40 krånglade vi oss ut. Barnen förtjusta (om det nu är rätt ord) iklädda konserttröjor i folkhavet långt fram. Vi litet längre bak.

Nattamat på max innan vi landade hemma strax efter 2.

Min vän bjöd på rubbet. Jag vet ibland inte hur jag ska göra. Med det. Jag är så tacksam att han är så inkluderande. Mina barn är viktiga för honom, fastän han inte har någon skyldighet alls. Och vägen till mitt hjärta går via barnen, så hans strategi – medveten eller (troligen) omedveten – fungerar. Underbart att se barnen leende tillsammans i vimlet.

Tacksam idag att jag sovit länge, att vi hade ”flyt” igår och att barnen är så nöjda. Andra semesterveckan går mot sitt slut och jag bestämde mig för att inte åka iväg till värmen. Istället ska jag göra allt jag kan för att hålla kvar semesterkänslan i nuet.

Annonser

Morgonryck

De andra sover och sover. Jag gick en sväng, vattnade i trädgården och så skulle jag göra ren pensel och ojdå. Jag började plötsligt måla vitt på väggen i tvättstugan. Målade över laxrosa och ljusblått. Bara för att testa. Ganska dumt att påbörja änne ett projekt. Men nu är det gjort. Den lätta biten. Kanske borde jag tömma och tvätta av allt först? Eller så tar jag en bit i taget.

Lite morgonkaffe? Jatack.

Vi hamnade på konsert igår. Jag och min vän gick till kyrkan och lyssnade på opera- och musikalmix med Nisse och Andreas. Så bra! Duetten Perfect flera snäpp bättre än den med Sheeran/Boccelli. På riktigt!

Pippihud och tårfyllda ögon. Jag är hopplöst lättrörd. Tacksam för det.

Räddare i nöden

Även om nöden inte är så stor känns det väldigt bra att ha kloka föräldrar som supportar när pengarna inte riktigt räcker. Ma var med och finansierade köket i vintras och pappa bidrog med resepengar nu. Skönt att ha dem.

Loppan och M myser i varandras sällskap, småpratar och skrattar. Jag lyssnar och målar på, städar och stökar, lagar mat och tvättar deras kläder. Kör dem. Igår var vi i stan och Loppan blev friserad och fick en behandling i sitt torra hår. M köpte ny hoodie och ny parfym. Loppan köpte lite smått till sig och sedan åt vi lunch innan vi körde hem igen. Jag köpte inget alls. Mer än maten och parkeringsbiljetterna.

Jag sov jättedåligt i natt. När min vän smsade att han kommit hem från Göteborg var jag vaken. Jag gav upp försöken att somna om vid 4 och gick ut.

Nu är jag trött, såklart. Vilar lite i min lilla trädgård. Tittar på blommor och humlor. Funderar på om jag vill och ska följa med min vän på solsemester. Han vill att vi ska åka alla fyra. Barnen vill, men bara fyra dagar. Det blir lika dyrt att åka fyra dagar som att åka en vecka. Jag vet inte vad jag vill och blir stressad.

Nån slags panik

Det är helt otroligt vad svårt det är att enas, hitta gemensamma luckor i kalendern och få ihop det. Jag känner mig mitt i och det tycks som att alla beslut ska fattas av mig. När jag så äntligen får tummen ur och bestämmer framkommer än det ena, än det andra hindret och pusselproceduren får börja om.

En känsla av att jag inte får luft. En känsla av att jag sitter fast. Fast i att jag inte vill ”köra över” de andra genom att bestämma. Fast i och med att vi ingenstans kommer. Fast i ”det beror på”. Nej, om jag skulle ta och sätta ner en fot eller två?

Jag vill vara i fred. En dryg timmes terapipromenad och sen ett fotbad kanske gör susen?

Ajdå

Jag målade klart med den grå färgen på baksidan och plötsligt började det regna. Mycket. Vi for till Ma istället. Jag hoppas att väggen ”klarade” sig. Jag har inte vågat se efter. Jag har inte vågat väga mig heller men jag vet nog…. Det får bli skärpning med sötsakerna (sa hon som bakade kladdkaka och hallontårta igår).

M är sitt bästa jag när Loppan är med och vi har haft en mysig dag. Sen letade vi efter min gamla laptop som jag stoppat in på något smart ställe. Det är intressant, detta att jag ”känner” att jag inte lagt den på det eller det stället.

Vi hittade den till sist och döm om min förvåning när jag — som tur var — kom ihåg lösenordet. Det kontot är kopplat till den e-postadress Mr X utan föregående varning tog bor, något som vållat en del bekymmer.

Nu väntar vi på att min vän ska hasa sig hit. Han har varit hemom en liten sväng. Det är ett fasligt körande.

Äntligen!

Hon är på väg hem. Till oss! Finaste Loppan landar på Kastrup om en halv timme och vi får äntligen, äntligen ses.

Inte sedan i julas har hon varit här. Hem är kanske fel ord för henne, men för mig är det hem hon kommer. M står i duschen och jag väntar otåligt på att komma iväg.

Jag har äntligen fått städa lite och det känns välkomnande och bra. Hon har beställt mjölkchoklad och frukt och det har jag ordnat. Frukostbullar i morgon bitti ska det bli. Jag skulle beställa en tårta, en likadan som den min vän bjöd på igår (himmelsk hallontårta), men de kunde inte göra den varken gluten- eller laktosfri, så jag får baka själv i morgon. För tårta måste vi ju ha!

Ååååå, vad långsam han är då.