Nån slags panik

Det är helt otroligt vad svårt det är att enas, hitta gemensamma luckor i kalendern och få ihop det. Jag känner mig mitt i och det tycks som att alla beslut ska fattas av mig. När jag så äntligen får tummen ur och bestämmer framkommer än det ena, än det andra hindret och pusselproceduren får börja om.

En känsla av att jag inte får luft. En känsla av att jag sitter fast. Fast i att jag inte vill ”köra över” de andra genom att bestämma. Fast i och med att vi ingenstans kommer. Fast i ”det beror på”. Nej, om jag skulle ta och sätta ner en fot eller två?

Jag vill vara i fred. En dryg timmes terapipromenad och sen ett fotbad kanske gör susen?

Annonser

En reaktion på ”Nån slags panik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s