Sitta stilla

Ändå i rörelse. På väg till kontoret. Telefonen håller på att ge upp. Jag vill inte byta.

Tågen går som de ska, uppkopplingen funkar, det rullar på.

Funderar.

På rutan har någon ritat ett hjärta. Jag dricker mitt kaffe och fortsätter fundera. På livets upp- och nergångar. För visst måste man ner igen när man varit på toppen? Eller? Kommer då fallet plötsligt eller sker nedgången mer stillsamt, måntro? Det vore annars angenämt att stanna kvar. Uppe.

Invincible.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s