Komma hem

Jag känner mig sorgsen.

Jag lämnade sonen i hemmet, som då var städat. Kylskåpet var välförsett, disk och tvätt undanplockade. Jag lämnade en lapp med önskan om att han skulle ta in posten och vattna blommorna. Två små enkla saker. Och ta ut soporna om det blev fullt. Vi pratade också om detta. Jajajaaaaa, sa han.

Kommer hem till kaos, vissnade blommor och full postlåda. Soputrymmet fullt, kylskåpet tomt. All belysning som går att tända var tänd men ingen hemma. Skor och kläder överallt bland matrester och skräp.

Han vill bli behandlad som vuxen men beter sig som vore han sju år gammal.

Att han heller inte talar om var han är, eller i alla fall att han inte ska vara hemma gör inte saken bättre. Arvegods?

Men jag ska fixa, jag ska hämta, jag ska betala och ställa upp. Inget tillbaka. Bara klagan och gnäll eller tystnad.

Skolrapporten tyder på liknande ovilja att ta ansvar. Detta gör mig så ledsen. Det är så onödigt.

Annonser

2 reaktioner på ”Komma hem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s