Solen strålar från en klarblå himmel och livet borde kännas ljuvligt. Så icke.
Såklart löste sig strulet på jobbet, det mest kritiska i alla fall. Bestämde träff med sonen i Lund och åkte dit. Jag fick kameran fixad och väntade sedan förgäves. Tog bussen igen igen, trött. Han vill ingenting tillsammans med mig. Ändå finns jag där för honom, oavsett. Till skillnad från den andre föräldern som sannerligen lyser med son frånvaro. Sorgligt.
Vi gjorde pizza och bakade paj på den nya rabarbern.
Gräsklipparen vill inte starta. Typiskt!!
Istället gick jag till gymmet. 30 minuter med hög musik gjorde på sätt och vis gott.
Tomhet i hjärtat. Hur ska jag göra för att M ska förstå hur värdefull han är?
Mina dagar 
Var bara där för grabben din så kommer han känna det, bara var mamma. Kram
GillaGillad av 2 personer