Krax

Igår var det tungt.

Förkylningen ligger som en våt filt över mig. Ändå försöker jag köra på som vanligt. Jobba, handla, besöka Ma (obetänksamt), laga mat och allt däremellan. Allt medan barnen sitter med film eller gör skolarbete (M). Det senare kan jag inte ha synpunkter på. M tog i alla fall en del av disken efter kvällsmaten men först efter att K stormat in på sitt rum och jag dragit mig undan för att samla ihop mig så att jag inte skulle börja krossa porslin.

Lilla K verkar ha ärvt den mindre smickrande egenskapen att aldrig se att hennes agerande kan vara orsak till konflikt, att aldrig stå för en olämplig handling eller ett uttalande och att aldrig säga ursäkta eller förlåt.

Hon vänder allt emot andra. Alltid någon annans FEL – särskilt mitt. Just det dör med vems FEL det är är oerhört viktigt för henne. Varför?

När jag inte förstår är det för att jag aldrig lyssnar. När jag inte kommer ihåg (fastän hon sagt det hundra gånger) visar jag ingen respekt. När jag ber om ursäkt är jag otrevlig. När jag säger förlåt ska jag inte tro att jag gjort någon ”förbättring av mitt beteende”. Jag vet att hon inte är så överlägsen och elak mot andra och det är skönt att veta. Men det gör ont. Jag försöker på alla vis men det blir nästan aldrig rätt. När jag frågar hur jag ska göra tycker hon att det är meningslöst att förklara för jag ”fattar ändå inte”.

Hopplös. Totalt hopplös.

Jag bävar för att hon ska flytta men just idag ser jag fram emot att slippa alla påhopp (varför har du inte tvättat… varför har du inte lagat… när ska du… i en otålig ton).

Måhända är jag alldeles värdelös. Men jag tror faktiskt inte det.

Annonser

5 reaktioner på ”Krax

  1. Jag är dum i huvudet och en jävla idiot. Varje dag. Får jag höra. Sonen är så fruktansvärt respektlös i sitt sätt mot mig trots att jag gör honom tjänster. Allt precis allt jag säger är fel. Och det gör mig ledsen. Sambon och jag drar åt olika håll. Får aldrig medhåll….”det blir bra till slut” ….jo jo lätt att säga när man inte blir påhoppad hela tiden att ha den attityden. Han hör inte det jag får höra. Det blir bra till slut. Övertygad. Men under tiden känns det inte okej…..:(

    Liked by 1 person

  2. Avundas dig som skriver så fritt och om både glädje och bekymmer här. Är på något sätt rädd att det jag skriver ska läsas av fel person och att det ska komma tillbaka till mig ännu mer….Men oj vad skönt det hade varit att få saker ur sig, ner i skrift.

    Gilla

  3. Avundas er inte, jag har mitt bakom mig, tungt och jobbigt. Allt var alltid mitt fel för deras pappa tog aldrig ställning, så det var jag som fick ”fostra dem” säga framförallt NEJ! Gick under namnet häxan har de berättat som vuxna. Nu har de sina egna galningar att fostra, allt går igen. Kan bara säga en sak, stå på er, det är ni som vet bäst oavsett hur oförskämda, lata, odrägliga de är. Er uppgift är att sätta gränser, vad de än gapar om. Heja alla mammor! ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s