Hämta sig

Då kan jag ställa bilen på sin plats. Deras möbler är borta igen. Befriande.

Befriande också att se att han är en grå figur.

Jag förstår inte mitt hjärta, min hjärna, min reaktion. Bara jag ser honom blir jag illamående och arg. Jag får lust att sparka, riva, slåss. Göra illa. Skada.

Han är inte värd någon reaktion överhuvudtaget. Likgiltighet, på samma sätt som han är fullständigt oberörd och likgiltig inför mig. Likgiltighet är han värd. Inget mer. Knappt ens det, om jag ska vara ärlig.

Snart ett avslutat kapitel.

Åter: att vilja skiljas är en sak. Att bete sig som en idiot är en annan. Lycka till.

Nu ska jag samla ihop mig och fokusera på oss och vårt hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s