Slow

Fyra vaknade jag. Låg kvar till 6 och lyssnade på regnet som vräkte ner. 6 gick jag ner barfota, vadade bort till gymmet och sprang mina km på bandet. Otroligt, vad man kan vänja sig. Knäna protesterar men håller jag lågt tempo och springer försiktigt går det ändå.

Eftersom det regnar så infernaliskt tänkte jag ”bra, frukost hemma”. Inga skålar till gröten, inget att röra med. Det blev ändå gröt. Intogs ur en pytteliten plastbytta. Livet på flykt… skämt åsido. Det går men man får vara lite påhittig. Rörde frukostgröten med en stekspade.

Fotbollen, sista för säsongen, blev inställd igen. Planen flyter. Hoppas det inte regnar så här nästa lördag. För då vill jag härifrån! Väskorna är intagna och jag har börjat lägga i mediciner och sånt man inte fick lägga i lasset. Fyller i resedokument. Bara att boka transfer också.

Det blev lite strumpbingo. 10 par och 10 udda. De åker. De udda. I soporna.

Jag lyckades skicka även handväskan med flytten, så nu har jag ingen. Det får bli en praktisk nylonväska för en 50-lapp. Jag klarar mig utan märkesgrejor, haha. Det är bra, tänker jag. Särskilt när man har barn att försörja. Barn som bryr sig mer om sånt. Jag väljer att prioritera dem och deras behov.