Tummen ur

Vilken bra söndag det blev!

Liten joggingtur, god frukost och sen äntligen fick jag undan en kontorshög. Sen till mamma och fixa belysningen, fika och promenera.

Jag hann även med en pratstund med mammas väninna som är så sorgligt sjuk. Hon blir så glad när man tar sig tid och säger alltid att jag är så snäll.

Väl hemma gick jag en härlig rask promenad med boken som sällskap. Och plötsligt, när jag kom hem igen, fick jag för mig att dra fram betongen.

Vi får se om det blir nåt kul.

Bilen är städad och vi har ätit gott.

Mitt fel

Idag har vi övningskört i tre timmar. Landsväg, byväg, genom smala gränder och på stora vägar. Slingriga vägar över böljande fält och Skåne är vackert. Vi har parkerat och backat, nästan kört hälsenorna av gångtrafikanter och skrattat.

Sen körde jag till Tirups Örtagård för afternoon tea.

Sen tog jag slut.

Fredagen på kontoret var trevlig men tog orken ur mig trots att det ju blev en bra dag.

På intet sätt unik

18 år. Trött. Pallar inte. Hmm, ja, nej, bra.

Jag känner mig ensam, försöker konversera, fråga, vill höra. Han: nä. Han frågar inget. Jo: När är det mat? Har du tvättat?

Igår hade jag sällskap hem med en pappa till jämnårig kille. Vi har samma ”problem”. Något att skratta åt på bussen hem från jobbet.

Pappaskrutten har svårt att gå och undrar när vi tittar förbi. Jag svarar svävande, vet inte när, hur. Vill dit nu, nu. Men inte själv.

Mammaskrutten har svårt med allt och frågar när jag kommer nästa gång. Imorgon, säger jag. Hon undrar när och har sedan glömt det lika snabbt igen.

Imorgon lämnar jag äntligen nycklarna till lägenheten och jag kan släppa det. Det är mindre nu, mindre överallt och ändå känner jag mig modlös och trött. Borde så mycket men travar på i samma hjulspår.

Trivsam söndag

M har varit ute och slarvat två nätter i rad. Idag fick jag honom ändå med på tur till Loppan. Vi åt ohemult dyra och förvånansvärt menlösa burgare i hamnen. Restaurangen hade jag besökt tidigare och varit nöjd, men den drivs i ny regi och de nya innehavarna har missat helt. Väldigt lågt value for money, ofräscht och rätt trist.

Efter lunchen fikade vi hemma hos Loppan och sen körde M hem, med en avstickare till Biltema. Nu har vi en massagekudde till våra stela axlar/nackar.

Jag började sortera innehållet i lådorna jag har på kontoret. Det går trögt. Jag hittade den här bilden. Mamma, syster, jag och pappa. Nån gång på sjuttiotalet.

Singelliv

Nu börjar jag verkligen tröttna på att tillbringa så mycket tid ensam.

Jag saknar långbente fortfarande, vilket är helt meningslöst. Varje gång han hör av sig (vilket händer med viss regelbundenhet) tänds en liten gnista av hopp, trots att det väl inte är så att jag egentligen önskar honom tillbaka. Det vore bara så enkelt och bekvämt. Jag trivdes med honom.

Nuvarande situation gör att jag känner mig gammal och trött, sliten och ful. Lite så är det väl i och för sig. Men nu när det är lugnare på jobbet och livet på något vis och i viss mån ska återgå till hur det var innan pandemin slog till (än ska vi inte ropa hej om du frågar mig), kan jag inte få träffa nån? Som är snygg (nej, det är inte viktigt) och luktar gott och som är trevlig? Men hur då, då?

Ineffektiv

Strul, strul och it som inte vill. Skratt och kaffe med kaka till. Det summerar arbetsdagen.

Jag är så glad att jag har en bra arbetsplats hemma och jag hoppas att vi fortsatt får lov att arbeta hemifrån, även om det såklart är väldigt trevligt att träffa kollegor.

Trött blev jag och inte blev det mycket gjort när jag väl kom hem. Men så får det vara.

Hälsomat 😜

Äntligen

Nu är vi över den värsta puckeln på jobbet. Nästa vecka borde bli lugn. Vi återgår till att sitta på kontoret, till en början två dagar i veckan. Eller återgår, stämmer inte; jag har ju aldrig jobbat på kontoret mer än någon enstaka dag sedan jag fick uppdraget.

Nu har jag också tömt och städat mammas lägenhet, försökt att få tag på den som har hand om den ända sedan i tisdags utan att lyckas. Jag vill bli av med den, bli av med det ansvaret. Och kostnaden.

De ringde från pappas boende idag. Det är bra med pappa men han har ont i sin höft. Han har fått tredje dosen vaccin.

Med mamma är det skrutt. Jag har varit där tre gånger redan den här veckan men idag orkade jag inte ens ringa. Det får bli imorgon. De andra boende hälsar glatt när jag kommer och tycker att jag är så snäll och omtänksam. Jag har aldrig sett någon annan besökare där. Jag hejar glatt på alla när jag kommer och när jag går. Det gör dem glada, verkar det som

Mamma tycker att det är ett hemskt ställe ibland. Dödens väntrum tycker hon.

Förra helgen firade vi kärmors födelsedag. Det var trevligt att träffas ”på riktigt”.

Plötsligt helg

Hur kan en vecka bara gå så fort?

Det har verkligen gått i ett. Jag ser att jag inte ens tagit några bilder veckan som gick. Jag minns knappt vad jag gjort.

Klockan är tre på natten och jag har just hämtat fine M som varit iväg med kompisar. Han blev glad när jag svarade ”jag kommer” när han ringde och ville hem. Fastän jag nästan sov.

När vi kom hem gick han upp och utbrast Åh, nybäddad säng. Tack!” . Jag städade hans rum lite medan han var borta. Nej, jag borde inte men det går inte att bädda rent utan att först röja.

Hemmavid

Jag hade tänkt att jag skulle på utflykt men det blev en hemmadag. På något vis tillfredsställande att rota runt. Rörigt blev det men jag har gett bort lite grejer och fixat i trädgården, förlorat i wordfeud och ätit gott. Skördat tomater och zucchini, lagat mat och bakat bröd och fixat. Jag trivs verkligen hemma. En sån tur!

M är lite seg efter nattens fest (jag hälsade honom välkommen hem 2.30). Han äter som en häst.

Kontorsröra

Jag skulle jobba ”på plats” igår. Krånglande utrustning gjorde att ungefär två timmar gick till att flytta och koppla. Resten mest rörigt. Tacka vet jag att få jobba hemifrån. Då funkar utrustningen, man vet var man får sitta och man behöver inte gå kilometer för att få mat, kaffe, eller för att hitta toaletten. Man behöver heller inte desinficera hela tiden eller bära munskydd.

Man behöver inte koppla loss och hasta in i pratkub när man får ett samtal.

Man behöver inte sitta i bilen en dryg timme.

Men man får heller inte lika många pauser när man sitter hemma. Däremot får jag i allafall mycket mer gjort. Och jag har vettigt tangentbord och en ordentlig datormus.

Sen körde jag direkt till mamma och landade hemma först 19.30, lagade mat och fick äta ensam igen för M skulle till gymmet. Pin livat, hej hopp.