Argument

Lilla K trivs som det verkar bra i Durham. Vackert är det i alla fall.

Igår for M till sin farmor och stannade sedan kvar i huset i förhoppningen att det skulle gå snabbare att ta sig till skolan den vägen. Veberöd är ju värdelöst, säger han. Jag tycker inte det och vidhåller att ”problemet” i stor utsträckning beror på hans oförmåga att planera. Om det är 54 minuter kvar tills bussen går så får man skylla sig själv när bussarna går med 60 minuters intervall.

Jag sitter och väntar på bussen som jag missade med en minut. Men det var inte planeringens fel utan optimismens. Möte med inspirerande människor i centrala Malmö. Tyvärr är prislappen för deras tjänster troligen för stor för den som bestämmer. Vi får se. Jag får fila på argumenten. Räkna på konvertering. Trött och sliten. Tänker att det är skönt att det är fredag i morgon.

Annonser

Ut och fara

Bilbesiktning. Alltid lika ”lite nervöst”. Trevlig personal och kaffe på köpet.

Men… det blir ombesiktning och en ordentlig service innan dess. Märkligt att det varje månad kommer – boom!!! – oplanerade utgifter på ca tio tusen. Om det nu alltid är så borde jag lägga in det i månadskalkylen. Den stämmer fasligt dåligt. Alltid är utgifterna just ca tio tusen över budget. Ingen resa på höstlovet.

Tyngre

En klar nackdel med att jobba hemifrån är den konstanta (nåja, relativt) tillgången på ätbart. Dagar som idag blir det på tok gör mycket mat, särskilt bröd.

Det sätter sig både här och där.

Ännu en strålande dag. En kort sväng på lunchrasten.Underbara färger. Rönnar är fantastiska. Och ekar. Och andra.

Nu ikväll var det föräldramöte på fotbollen. Trevligt gäng hälsade mig välkomna och undrade varför jag inte synts till innan. M har sagt bestämt nej till alla mina undringar om jag inte skulle följa med. ”Inga andra föräldrar är med”. Jag har tyckt det var märkligt. Och det var det ju. Alla andra föräldrar är med.

Nu är jag också med!

Slita och dra

Murgröna är vackert men inte särskilt bra för fasaden, även om det bara är förrådet. Den hade trasslat in sig så till den milda grad att det var helt omöjligt att få den ur spaljéerna utan att klippa itu allt. Det slutade hur den nu var med att såväl spaljéer som murgröna åkte bort.

Sen skrapa och borsta och slipa och borsta och så måla. Det blir inte dumt.

Jag gav mig också på att måla fönstret på ovanvåningen, det stora på baksidan. Det enda fönstret i huset som är svart blir nu vitt. Inte lätt alls. Kladdar gör jag.

Jag fick ett ryck och körde en sväng. För att leta sten. Men jag vågar inte ta sten ens om de ligger på hög.

M for till vänner efter lunch och hans telefon varnade strax innan för låg batterinivå. Jag sa att det vore klokt att ladda. Jajajaaa, det fattar jag, svarade han.

Halv 6 smsade han att telefonen var nästan urladdad och att han därför inte kunde komma hem (han menade: mamma, kan du köra och hämta mig?). Betala med kort svarade jag som var mitt i målandet.

Blev han glad? Nej. Nu är han sur som en ättiksgurka. Men hemma. Med buss. Lärdom.

Morgonstund

Jag är tacksam för att jag vaknar av mig själv och inte behöver väckarklocka. Ljum morgon, inte en kotte ute.

Efter dusch och frukost en planera- och försökalösakorsordstund. Jag är usel på korsord.

Effektiv

Upp tidigt och ut. Sen rensa laga-lådan. Nu bara ett blixtlås kvar att sy i.

Ut och måla. Fixa fogar. Hämta fikonsticklingar. Iväg till Ma, slipa kniv och klippa gräs, prata strunt, fika och laga saker.

Hem och måla, kitta fönster, plantera blommor, köra till tippen, klippa gräs, måla, tvätta bil, sopa, laga mat, diska. Dammsuga.

Se på film med sonen. Jäkla latexfog.

Sedan ensam.

Kors, vad man kan hinna med.

Går omkring och surar

Solen strålar från en klarblå himmel och livet borde kännas ljuvligt. Så icke.

Såklart löste sig strulet på jobbet, det mest kritiska i alla fall. Bestämde träff med sonen i Lund och åkte dit. Jag fick kameran fixad och väntade sedan förgäves. Tog bussen igen igen, trött. Han vill ingenting tillsammans med mig. Ändå finns jag där för honom, oavsett. Till skillnad från den andre föräldern som sannerligen lyser med son frånvaro. Sorgligt.

Vi gjorde pizza och bakade paj på den nya rabarbern.

Gräsklipparen vill inte starta. Typiskt!!

Istället gick jag till gymmet. 30 minuter med hög musik gjorde på sätt och vis gott.

Tomhet i hjärtat. Hur ska jag göra för att M ska förstå hur värdefull han är?