Städdag

Det virvlar in fint damm. Det är bruna fläckar i alla hörn. Spindelnät. Och damm. Ännu mer damm. Det känns som att jag bara flyttar runt det. Det är svårt att städa när det är så mycket grejor överallt. Och så kommer det in skräp och damm eftersom det blåser så.

Det bästa vore att avyttra minst hälften av allt jox. Sen ta bort lite till. Och sen städa. Men det går inte, särskilt som alla grejorna inte är pappas. De som brukade hyra använder nu detta hus som förråd för diverse, så det är saker i garderober, på hyllor och under sängar. Om man inte hyr, varför?

Nu får det vara för idag.

Pappa ska ta över, spola klinkergolvet vid entrén. Jag orkar inte mer idag. Vill inte.

Morgonen var långsam. En joggingrunda ner till havet. Buenos dias.

En halvtimme i solen blev det. Tankar både vitamin D och vitamin Sea.

Man ser lite spänd ut, haha.

Annonser

Nähepp

Huvudet fullt med tankar och idéer kring huset. Skriver listor och längtar. Längtar som vanligt vansinnigt efter barnen och hade en trivsam och positiv pratstund med sonen i morse. Underbara ungar!

Nu har jag och pappa kommit fram till Alicante och det visar sig att ingen hyrbil är bokad. I alla fall inte på det bolag vi trodde. En och en halv timmes letande och jag känner att jag snart blir jättetrött.

Annars gick resan bra och allt funkade. Flygplatsen är fin och nu sitter jag och glor i väntan på att pappa ska leta fram något som visar vilket bolag han bokat hos. Jag hade annars tänkt handla, bädda, ta en skön promenad längs havet och vila. Äta lite god spansk mat. Men det går ju att tillbringa en söndagkväll sittande på resväskan också.

Check på den, tror jag

Gårdagen var spännande och det verkar inte bättre än att den här tanten ska köpa hus. En till sak som kan snart prickas av. Att få tag i en besiktningsman som kan besikta den enda vardagen jag är i Skåne tog sin tid, men det gick. Så får vi se om det blir köp eller inte.

Härlig kusinträff med makens kusiner i går kväll. Bowling med vänster hand gick emellanåt bättre än det brukar då jag spelar med höger. Tågstrul på natten och jag somnade inte förrän 1.30. Vaknade som vanligt vid 5 och kunde inte somna om.

Nu är jag på väg till Alicante med pappa. Några dagars sol och slapp innan det drar igång igen. Förhoppningsvis kan vi få i gång försäljningen av det lilla radhuset.

Fort, fort

Träden har brått, blommorna har brått. Fåglarna pilar, jag skyndar.

Andas ut. Boet delat. Han är på väg tillbaka. Till mina älskade ungar. Jag längtar efter dem. Undrar vem han längtar efter. Nej, det gör jag inte.

Gräset växer så fort, alla har brått och jag har haft ännu en bra dag, tycker jag. Men jag vill stoppa tiden lite.

Så ikväll sitter jag i uterummet och läser, lyssnar på grannarna och fåglarna och känner mig alldeles trött.

Kalendern de kommande två veckorna är full av turer hit och dit. Jag får massor av energi av att ”hålla på”, men så blir det märkligt tomt när jag stannar upp, som ikväll. Bättre att vara i farten.

På listan att göra i Sverige fanns många saker, men tre större; jobb, hem och bil.

Jobb klart. Det satt långt inne, men nu har vi skrivit kontrakt. Det firades med en glass på centralen medan jag väntade på tåget.

Nåt att fira varje dag, så ska det vara.

Jag inser att jag alls inte saknar maken. Där han var finns inte plats längre. Det finns så många roliga, glada och härliga saker att lägga i hjärtat. Det finns en fysisk saknad, men den är inte efter honom. Så var det med det. Jag har min frihet, hahaha.

Vår!!

Jag njuter verkligen av min morgonpromenader. Vissa morgnar är mer upplyftande än andra, idag till exempel. En lätt dimma bäddade in dalgången längs ån. Så vackert!

Numera är jag befriad från gips och stygn. Istället försedd med tub och stödskena. Betydligt bekvämare. Det var så skönt att äntligen kunna tvätta händerna ordentligt.

Rörligheten är inte så bra än, men med träning ska det bli bättre. Annars gäller samma restriktioner ifråga om belastning som då jag hade gips. Man ska inte ha brått. Eller brott.

Efter sjukhuset en sväng till mamma som inte var på humör alls. Det blev inte bra. Minnet och tanken samarbetar inte. Snarare motarbetar. Frustrerande, mest för henne. Det slutade med att hon gick in för att ”lugna ner sig” och jag blev sittande ensam. Efter en halvtimme ensam därute i hörnet tänkte jag att jag lika bra sitter hemma ensam eller att jag ser till att få nåt gjort. Så jag sa det. Kramade henne, tackade för fikat och gick. Men hur svarar man på en obegriplig fråga? Frågar. Jag vet inte. Jag vet att jag inte har längsta tålamodet. Jag blir irriterad av ovidkommande och obegripliga frågor.

Tyvärr.

Dagen avslutades med hus- och lägenhetstitt och resebokning. Och firande av borttaget gips.

Nu rör det på sig!

Det var inte skönt

Så är det sådär igen; ett steg fram och två tillbaka. Tandläkarbesöket idag resulterade i att min i januari rotfyllda tand behöver åtgärd. Obehaglig undersökning. Fem tusen till komner det att kosta. Dessutom tar det minst åtta arbetsdagar och så måste man ha marginaler om den nya kronan inte passar. Första tillgängliga tid 7/5. Det går ju inte!

Efter tandläkarbesöket en tur till LA. Eftersom jag gick fort hann jag med en glass medan jag väntade på tåget tillbaka. Hurra för halva priset på glass!! Järnvägsstationen i LA ligger annars vääääldigt långt från centrum, så det blev en massa promenerande innan jag äntligen var på väg tillbaka i huset. Dagens att göra-lista är lång som en följetong och jag fick avboka besöket hos mamma för att inte bli alldeles stressad.

Barnen smsade om vatten – hur beställer man. Återigen drabbas jag av ilska över att jag inte får vara där och ta hans om dem. Visst, de klarar sig ensamma. I Kina, i en mångmiljonstad, i en lägenhet, utan föräldrar. Fel, fel, fel!!!

Fan.

Okej, vissa sker går bra. Jobb, tex. Synd man inte kan välja mer än ett. Handen är lite snällare idag och jag har faktiskt sovit nästan 6 h. Hos syster, inte i huset. God mat och trevligt sällskap. Vädret är helt underbart och jag rör mig framåt. Utvecklas. Lär mig. Blir starkare.

Äldsta barndomsvännen ringde. Ännu en person i mitt liv som jag värderar högt. Jag slås av hur lätt vi pratar och hur nära vi har till skratt, även när livet är trassligt och tungt.

En stilla kvällspromenad lite senare, med målet att hitta nässlor. Det blev en rejäl påse och stickiga fingrar. Det är väldigt svårt att plocka nässlor med vänster hand, särskilt ned handske på. Handsken åkte av och nu känns det. Att jag plockat nässlor. Naturen är förunderlig och alldeles ljuvlig.

En sån igen

Dagarna går väldigt fort. I morgon är det 30 dagar sedan jag kom tillbaka till Sverige. Det är svårt att fatta. Mycket har hänt och inte just något har blivit som jag tänkt. Men det är bra ändå.

Efter morgonens pass med administration åkte jag till Malmö för ett möte. Eftersom jag skulle vara där 10.30 fick jag åka en timme innan för att säkert hinna och fick då lyxen att sitta på st Jakobs och tugga tosca och dricka cappuccino en stund.

En minut innan tåget tillbaka skulle gå ringde syster och frågade om jag ville komma bort till Live och möta henne för en lunch. Yes! Nya Saluhallen blev det och en helt underbar sallad med rödbetshummus. Bredvid mig satt tidigare kollegan J som erbjöd sig att lägga ett ord för mig där han jobbar. Nja, jag vet inte det… det är svårt nog som det är, tänkte jag. Tack, det var snällt, men det behövs nog inte, svarade jag.

Malmö är verkligen en trevlig stad, full av möjligheter och utmaningar. Jag ser fram emot att flytta närmare!

Sen var det vårdcentralen med sköldkörteln. Inte helt oväntat var värdena åt pipsvängen och de vill skicka mig till endokrinologen för utredning. Halvdan tajming.

Knallade sen till huset och hämtade väskan för att fara till Malmö igen.

En underbar vårdag och jag önskar att barnen vore här så att vi kunde sitta i solen och äta våfflor med sylt och vispgrädde. Mitt bland blommorna.