Ledigt

Barnen är båda lediga. Så var det även igår. Som vore det lördag en måndag.

Jag hann nu jobba halva dagen innan de kom upp. Ingen ville med på lunchpromenad.

Sen drog M till Lund och K till Malmö. K fick en kamera i julklapp och den gick inte helt oväntat sönder (jag köpte inte den och i Kina).

På eftermiddagen gjorde jag ett ryck och möblerade om i Ms rum (igen), fick ut den stora tvn i allrummet, monterade vävstolen (efter att ha letat muttrar i en halvtimme och nästan gett mig av ner byggvaruhandeln för att köpa nya tio i 6).

Jag har för mycket pysselgrejor.

Äntligen kom också batteriluckan till kameran som jag väntat på i snart fem veckor.

Annonser

Slow

Det var ingen vidare fart idag. Laga, sy om och plocka.

När lilla K äntligen kom upp for vi till Ma. Batteribyte och letande. Jag fick med mig ett trasigt fågelbord och en stolpe hem. Huset lagade jag hjälpligt och målade sedan det med färg som stod i förrådet.

Med Ma:s häcksax klippte jag sedan vår häck, en övning som höger handled alls inte gillade. Men nu är det gjort och häcksaxen gjorde ett gott arbete.

Efter kvällsmat var det tänkt att vi skulle möblera på ovanvåningen men mitt förslag att barnen skulle möblera medan jag plockade av, diskade och gjorde fruktsallad medan de möblerade och kopplade ihop prylarna… ja, det blev inget med det senare i alla fall. Och jag vägrade göra alltihop själv. Detta är vårt hem och vi gör saker tillsammans. Man hjälps åt och det är inte samma sak som att hjälpa till. Tycker jag.

Det brinner i däckverkstaden och en tjock svart rök ligger som en filt över området närmast. Hur får man rds-meddelanden om man inte har radio?

Det blir ingen

Hatthylla. Det blir ingen. Alls. Fyra fula hål stirrar. Stirrar från en milt vit vägg. Gipsexpander för 77:- till ingen nytta. Spacklar igen. Målar över. Det syns ändå.

Nästa projekt var att få på kanten på trädäcket. Såga planka på längden för att få rätt dimension. 5 m och 20 cm. Och det gick! Tillräckligt bra. Att såga. Men bra blev det nu inte ändå. Nya plankor. Såga, skruva mellan skurarna. Bättre!

Trerätters igen. Fredagens middag blev toppenbra så av bara farten fortsatte jag lördagseftermiddagen med linssoppa med räktopping och små piroger till den. Därefter tacos med sötpotatischili (glömde såsen!!!) och sist pannacotta (inte helt lyckad). Barndomsvän med två trevliga söner på besök. Prat och mat i trivsam atmosfär. Spela sällskapspel långt fram på kvällen. I lag. Killar mot tjejer först och sedan två och två. Det lag jag var med i vann faktiskt båda.

Loppan trivsam och hjälpsam. När gästerna åkt och jag röjt av började hon prova kläder ur min garderob. Hon hittade en del som hon gillade och jag fick flera gånger frågan ”varför använder du inte den här”.

För att jag inte jobbar bland folk, kan jag svara. För att jag sitter i mitt sovrum hela dagarna. Går jag ut är det för att bära hem mat eller motionera. Då behöver man knappast kavaj och kjol, klänning eller blus. Det går bra med jeans, t-shirt och kofta. Kofta, aldrig utan kofta.

Antennelände

Och lite annat.

Hux flux är halva huset grått och vitt och andra halvan tokgrönt och brunt. Nu får det vara så tills fönster och dörrar monterats.

Efter en inte oäven trerättersmiddag försöker jag nu få igång tvn med den nyinköpta antennen. 0 kanaler. Tur att det egentligen inte spelar någon roll. Men jag tänkte jag kunde börja sticka igen och det gör jag helst vid tvn.

Det går inte. Jag hatar sånt här. På riktigt.

Gårdagens brutala angrepp med borrmaskinen visar sig nu i sprucken vägg.

Det är så man blir alldeles matt emellanåt.

Matt även av minsta möjliga lilla mamma som är så eländig att man vill gråta.

Ute viner vinden och jag längtar… till nåt. Inte vet jag… på att nåt ska hända? Här händer ju ingenting. Haha.

Krax

Igår var det tungt.

Förkylningen ligger som en våt filt över mig. Ändå försöker jag köra på som vanligt. Jobba, handla, besöka Ma (obetänksamt), laga mat och allt däremellan. Allt medan barnen sitter med film eller gör skolarbete (M). Det senare kan jag inte ha synpunkter på. M tog i alla fall en del av disken efter kvällsmaten men först efter att K stormat in på sitt rum och jag dragit mig undan för att samla ihop mig så att jag inte skulle börja krossa porslin.

Lilla K verkar ha ärvt den mindre smickrande egenskapen att aldrig se att hennes agerande kan vara orsak till konflikt, att aldrig stå för en olämplig handling eller ett uttalande och att aldrig säga ursäkta eller förlåt.

Hon vänder allt emot andra. Alltid någon annans FEL – särskilt mitt. Just det dör med vems FEL det är är oerhört viktigt för henne. Varför?

När jag inte förstår är det för att jag aldrig lyssnar. När jag inte kommer ihåg (fastän hon sagt det hundra gånger) visar jag ingen respekt. När jag ber om ursäkt är jag otrevlig. När jag säger förlåt ska jag inte tro att jag gjort någon ”förbättring av mitt beteende”. Jag vet att hon inte är så överlägsen och elak mot andra och det är skönt att veta. Men det gör ont. Jag försöker på alla vis men det blir nästan aldrig rätt. När jag frågar hur jag ska göra tycker hon att det är meningslöst att förklara för jag ”fattar ändå inte”.

Hopplös. Totalt hopplös.

Jag bävar för att hon ska flytta men just idag ser jag fram emot att slippa alla påhopp (varför har du inte tvättat… varför har du inte lagat… när ska du… i en otålig ton).

Måhända är jag alldeles värdelös. Men jag tror faktiskt inte det.

En tisdag

Jo, ibland blir det så. Vilsamt hos käraste syster. Hon skulle sitta i stolen, men hon är faktiskt sämre än jag på att sitta stilla. Mycket sämre om du frågar mig.

När jag vandrade omkring i Malmö tänkte jag att det vore trevligt med sällskap. Så jag for hit. Men det är egentligen annat sällskap jag syftar på.

Tur på tur

Bussen blev sen och det skulle vara bara två minuter mellan buss och tåg. Jag missade tåget. Jag hinner även om jag tar nästa tåg, tänkte jag. Då blev det tåget sent. Tredje tåget kom före det andra… Väl framme i Malmö fem minuter över två. Ursprungligen hade jag 12 minuter till godo. 14.00 skulle jag vara på Live och kom ingalloperande med andan i halsen sju minuter över. För sent, pinsamt sent, tycker jag.

Seminarium om ljussättning. Ett avbrott i hemmasittandet. Jag har lovar mig själv att gå på något minst en gång i kvartalet. Helst en gång i månaden. Så här långt har det gått bra.

Kvällsmat med syster och piggelinkusinerna. Life’s good.