Första hela dagen

På nya uppdraget, alltså. 6.15 satte jag mig i första mötet. Långlunch med en sympatisk filur från byn, en ny bekantskap jag stötte ihop med på plantskolan i söndags och som på nåt obegripligt vis hittade mig på LinkedIn. Så det blev lanthandelslunch och skön promenad i solen. Samtal om ledarskap och organisation, processer, marknadsföring och livet. Barnen och skilsmässor. Aktier, vägar, musik och badplatser. Sen var vi tvungna att sätta oss i möte på eftermiddagen igen. Imorgon börjar jag på riktigt. På nya uppdraget. Fast hemifrån.

Mammaskrutt blir mer och mer orolig för virussmitta och jag för konsekvenserna av rädslan, oron och det som kommer sen. Jag handlade och fixade mediciner åt henne, sydde i en knapp och torkade av. Under tiden hade jag en karré i ugnen och klockan 8 var den lilla köttbiten fantastisk.

Och nu… min vän vill att vi ses igen.

Hvdvrk

Den släpper inte, huvudvärken. I flera dagar har den gnagt. Det enda som hjälper är att ligga i mörkt rum och blunda efter att först ha droppat tårersättning i ögonen. Jag tror att jag håller på att torka bort. Huden är torr, ögonen rinner, tungan fastnar i gommen och näsan svider. Väninnan igår sa att det kan vara klimakteriet. Jahapp. Ska det behöva vara så?

Jag har inte gjort så många knop idag, alltså. Redigerade bilderna från igår och la ut, gick en runda i sakta mak.

Nu ligger jag och vilar igen. I frysen vilar ett lass kakor till kollegorna. Katastrobak, men galet gott. Jag har chokladglasyr överallt. En glasyr som vägrade stelna. Men bättre gott och kladdigt än inte, så de får hålla till godo med det.

Full fart

Några timmars jobb på morgonen, röja och sedan fotbollsmatch och därefter iväg till kära vänner.

Nu laddar barnen om gör nattsittning och jag ska försöka sova.

Hur det gick i matchen? Vinst 11-2.

Betala skatt

Nu är mr X på gång igen, med att jag ska betala skatt i hans nya hemland. Skatt för en bil han ägde under tiden vi bodde där, för över 20 år sedan. Om jag vore skattskyldig i det landet hade jag väl blivit upplyst om detta av myndigheten? Hur kan man vara skattskyldig i ett land där man varken bor, vistas eller verkar?

Tonåring

Hur gör man?

M lägger mer och mer tid på spel. Sitter han inte framför datorn glor han i telefonen. Vrång. Vill inte prata, gör miner, svarar (om alls) med motfrågor eller ”näe”. Hur ska jag som så sällan är hemma när han förväntas studera kunna styra upp? Hur ska jag göra för att han ska förstå vikten av att ta detta på allvar? Hur får jag honom att förstå att han behöver betyg för att senare kunna välja? Förklara, resonera och diskutera? Funkar inte.

Tjata, be och böna? Funkar inte. Hota, konfiskera, störa?

Men jag ska väl vara tacksam för att jag fått detta stora förtroende, att på egen hand fostra honom. Att ensam behöva ta alla konflikter, motgångar och kritik. Det är trots allt en oerhört högt betyg att jag fått det. Men när jag då inte känner att jag lyckas är fallet hårt. Det knyter sig i magen. Vilket svek mot honom.

Eller, vänta nu….?

Vaken mittinatten. Jag har även i natt varit uppe och frågat M varför han är uppe, förklarat att han behöver sin nattsömn och att han har skolan imorgon. I natt också. De få timmar jag själv sover räcker inte heller. Ond cirkel. Jag vet inte riktigt hur jag ska orka igenom. Men det blir bra. Som han sa. Det blir bra.

Jag ska väl ”skita i det”, det är väl så man gör. Tagga ner. Jag kan alltid skylla på Tegnell. Det är alltid någon annans fel, eller hur? Eller… nä.

Sov, pucko.

Uppryckning

Trött trasa. Landade i soffan med chokladen. Det verkar inte bättre än att jag stannar här. Sura ungar. Trött och ledsen känner jag mig. Inget blir bra, liksom. Maten för osalt, huset för varmt, maten för salt, huset för kallt. För tidigt, för sent, för högt, för lågt.

Jag vill… ja, vad? Ut? Bort? Kan det inte bara få vara vanligt?