Tur och retur

Upp i ottan för att åka till kontoret. Buss och tåg, tåg och promenad. Möte med chefen om min tjänst och annat. Det blev mest annat. Tyvärr, men det var bra att få klarhet. Jag lämnade mötet illa berörd. Han sa han tog det till sig. Jag vet inte.

Jag ska göra det jag blir tillsagd. Inte ifrågasätta. Jag lovar att göra det. Se vikten av detaljer. Inte uttrycka mig kortfattat. ”Visst” kan tydligen betyda ”dra åt fanders”, enligt chefen. Så inte i min värld. Tror jag det, att de blir tvärsura om de tolkar ett sådant svar på en önskan om åtgärd på det viset. Jag förstod inte att jag måste svara med fler ord. Visst, det gör jag gärna.

Trevligt julbord med några av kollegorna och sedan hemåt igen. Det känns som en lång dag… Det känns ju inte alldeles bra, det här. Jag undrar varför jag misstolkas så. Tänker att tystnad blir enklast. Fel, såklart.

Annonser

Tomhet

Tur man tar höjd för eventualiteter. Krock på Ringvägen och vår extra halvtimme kom väl till pass. En dryg timme innan avgång var sonen incheckad och passerade säkerhetskontrollen. Han åkte till sin pappa igår. Det är bra. Men ensam kvar blev jag. En vecka. Tacksam är jag, att veckan är full av aktiviteter och planer.

Det är märkligt att ha delad vårdnad med någon som är 99% frånvarande. En vecka ska barnen ”hälsa på”.

Jag åkte nu inte hem. Istället mysig kväll på annan ort med annan far och hans son. God mat och soffhäng. Ryggen protesterar mot inaktiviteten, men resten av kroppen har inget emot att bara vara stilla.

En tur till byen

Efter frukost tog vi oss till Lund för att lämna M hos kompisarna. Därefter över till andra sidan sundet. Där sakta promenerande, god mat, den lilla sjöjungfrun, slottsparken och botaniska. Sjöarna och ströget.

Vi mötte bandet vi skulle titta på, de kom ut just när vi passerade lokalen där de skulle spela senare. Sista spelningen på turnén.

En eftermiddagslur innan kvällsmat och strax före 21 kom vi till lokalen. Han hade köpt partyöronproppar till mig, vilket jag är honom evigt tacksam för. Utan dem hade jag inte klarat konserten. Förbandet var bra, huvudartisten också. Härlig stämning.

Vid midnatt hasade vi till hotellet.

En bra dag.

Före eller senare

Gårdagens insikt. Jag får ingen betald semester. Alls. Inte förrän den 1/4. Helt enligt reglerna. Skräp, jag trodde man jobbade in löpande, men inte då.

Och någon flexibilitet finns alls inte.

Jag behöver vara ledig. Det får väl kosta. Men det är då fanken att man inte kan få ta ut det man ju faktiskt hinner arbeta in på nästan åtta månader. I somras tog jag tjänstledigt. Hål i plånboken. Jaja, hälsan måste gå före

Idag kom snö. Blöt och tung. Klafs, klafs.

Jag har hämtat mina julklappar. Ringklocka till ytterdörren och en matberedare till köket. Härligt! God jul till mig!

Snart kommer min vän. Vi har inte setts sedan i söndags morse. Vi har pratat i timtal, om allt möjligt, varje dag. Han skickar ett sms lite då och då, helt appropå. Bara sådär. Jag gillar det. Att jag finns i hans tankar.

Makalösa människa

Ser nästan inte nåt, hör illa, minns dåligt. Äter som en sparv, går olidligt illa och är allmänt bruten. Har ont.

Men gör saker. Försöker. Ger aldrig, aldrig, aldrig upp. Inte ens när livslusten tryter. ❤️

Kurs och ont

På morgonen kort kurs i stan, sen i en hast till sjukgymnast för konsultation om knän.

Förmiddagen frusen, efter lunch mörbultad. Jösses, vad han bände och vred.

Skräp.

Cykelslangen som jag fick bytt för ett tag sedan tänkte jag ”den kan vara bra att ha” om. Sjukgymnasten använde cykelslang som redskap. Den som spar hon har en trasig cykelslang kvar.