Väderappen spådde 7-14 grader och regn några dagar innan vi reste upp. Idag var det 4 grader och klart när jag fick ut.
Halv tio körde vi till kabinbanan och tog den upp till 1274 m. Sen gick vi hela vägen ner. Det tog ett tag och knän och fötter tycker nu att det var ett ganska dumt tilltag.
Men det var värt besväret. Magiskt vackert och lagom varmt.
Sen blev vi hembjudna till ordförande och hans fru, på nätting. Vet ni vad det är? Rökt nejonöga, skivad och kokt i grädde, serverad på vitt bröd. Tydligen en delikatess och faktiskt inte helt oävet.
Resan upp till Östersund gick bra, som på räls faktiskt. Lite mankemang med biljetterna (som av oklar anledning blivit avbokade), men i övrigt var vi skapligt i tid. Inte för att vi sov så mycket men det var värmens fel.
Vi fick ut hyrbilen, som visade sig vara en Audi A6 och inte den Seat Leon vi bokat. Så kan det bli när hyrbilsföretaget har en leverans i Åre och vill slippa köra.
Efter frukostbuffé på ett närliggande hotell körde vi till ”pappas” hus, gick ner till sjön och satt en stund. Vi gick en sväng på stan, åt lunch på pappas stammishak och körde sedan till kyrkan.
De hade ordnat så fint i kapellet, urnans plats var fint dekorerad med vilda blommor och det blev en fin stund. Nu har vi sänkt ner den vackra urnan, sagt hejdå igen. Det är sorgligt, så många minnen och tankar.
Stugan välkomnade oss med nytt trädäck och en nytt fint räcke. Målaren har gjort ett bra jobb och det fattas bara några plåtar och en dörrstopp.
Igår bakade jag, vi fixade lite småsaker, var på tippen, handlade och lite sånt och sen hade vi ett par vänner på kräftskiva på kvällen. Mycket trevligt.
Nu har vi inga fler ”måsten” utan kan ta det lugnt och bara vila. Så vi bokade in oss på spa, med frukost, bad och lunch. Där sitter vi nu.
Idag är det över trettio grader och växterna plågas. Jag också, för den delen, även om jag nu har förmånen att sitta på ett svalt café i väntan på tåget. De kommande dagarna blir det farande.
Sorgsen och glad på samma gång. Över livet. Och döden. I morgon har vi urnsättning. Ett sista farväl till pappa. ❤️
Inga lovtider att passa in eventuella resor mot (som om…). Inga föräldramöten. Inga skolresor.
Slut!
Ikväll har jag suttit vid badsjön och pratat med en gammal klasskompis från gymnasiet. I nästan tre timmar. Ja, vi badade och fikade också. Tänk vad man kan ha mycket att prata om när man inte setts på 30 år!
Stugan har förresten fått ny färg och lite sånt. På gång och snart redo för vintern 👍🏻
Vid lunchtid igår ringde syster yster: ska du med och se the Ark på Sofiero?
Närdå? frågade jag. Ikväll, svarade hon. Javisst, svarade jag utan att tänka alltför länge.
Så framåt 16.30 var jag på väg mot Helsingborg. Kanonväder, trevligt sällskap och en bra konsert blev det. Många skratt. 00.30 var jag äntligen hemma igen. Det tar sin tid att åka kollektivt.
I onsdags kväll var jag ute med kollegorna och hade trevligt på skybar. Ikväll ska jag se till att komma i säng tidigt och 1.30 i natt ska M hämtas i Lund. Skönt att få hem honom igen, även om det varit en bra övning för mig. För första gången sedan 1994 har jag övat på hur det är att bo ensam.
Grabben har fattat grejen med att gå. Upptäcka, njuta, bli skönt trött och må gott!
Blekfis. Ät bajsmackan, sa han när regnet vräkte ner på oss och kläderna satt slickade på kroppen. Vi fortsatte. Drygt 14 km blev det på vår premiärtur. Uppladdning inför den kommande vandringsresan till Polen. Inte min. Hans.
Vanan att varje dag titta in här och skriva några rader försvann. En orsak är att pappa inte längre finns med. Men det finns flera skäl.
Nog händer det en massa saker ändå.
Igår var jag ute på vift med syster och min ungdomsväninna. Goda drinkar, massor av prat, skratt och god mat och jag var inte hemma förrän efter midnatt. Trött som bara den, men jag höll mig i alla fall vaken på bussen. Alltid en lite riskfylld övning, att åka buss när man helst vill sova. Det är lätt att hamna i fel by.
De har börjat förbereda för solpanelerna och i morse fick jag ge mig ut på jakt efter nockpannor eftersom de lyckats ha sönder fyra stycken. Som tur var hade de på byggvaruhandeln i byn. Ny elmätare har vi fått också och grannarna har separerat (vilket har lett till att herrn i huset tycker att vi bör ses över ett glas vin).
Jag skulle inte tro att det skadar, men det vore då bara för grannsämjans skull. Jag är glad att det var hon som flyttade ut om nu nån av dem skulle. Nu slipper jag förhoppningsvis cigarrettröken
Trädgården levererar zucchini, sockerärter, kålrabbi, jordgubbar, tomater och körsbär. Det är verkligen lyxigt att kunna gå ut och plocka giftfri och härproducerad mat.
Filuren jag träffade innan vi for till England fortsätter att höra av sig och jag fattar inte varför. Jag är ju heeelt fel för honom. Och han för mig. Ensamheten kan ställa till det.
Mina dagar 